Sassoli: „Europa trebuie să fie loială cetățenilor săi” 
 

Tal av David Sassoli, Europaparlamentets talman, vid Europeiska rådets möte den 16 december 2021

Mina damer och herrar!

 

Jag vill ta tillfället i akt och presentera mina och parlamentets tankar om de utmaningar som väntar i slutet av mandatperioden. Vi är halvvägs på vår resa, men det är lång väg kvar att gå.

Pandemin är inte på tillbakagång, ljuset i tunneln drar sig ständigt längre bort och vi har ännu inte sett de framsteg som unionen behöver, det hoppfulla europeiska projekt som alla i Europa väntar på. Vi har naturligtvis ambitiösa planer för Europa, planer som har funnits med i diskussionerna sedan början av valperioden, och som vi envist driver framåt genom att justera detaljer och hitta enighet. Vi går framåt och övervinner våra meningsskiljaktigheter. Den gröna given, den digitala omställningen, ett starkare och mer demokratiskt Europa, större social rättvisa. Alla dessa starka och oumbärliga projekt som EU arbetar med för oss framåt, och av lojalitet mot medborgarna måste vi helt enkelt lyckas med dem.

Men Europa behöver också, mest av allt, ett nytt projekt som kan ge hopp, ett projekt som kan samla oss och verkligen ge uttryck åt vår union, våra värderingar och vår civilisation, ett projekt som känns självklart för alla européer och skapar enhet.

Jag tror att detta projekt kan byggas kring tre starka nav, en trefaldig Europa-önskan som alla européer enhälligt kan dela: ett Europa som är innovativt, ett Europa som ger skydd och ett Europa som visar vägen.

 

Först och främst, ett Europa som är innovativt

Vi talar inte bara om teknisk innovation, även om den verkligen är avgörande för vår ekonomi. Vi behöver innovation på alla områden, en förnyad känsla av kreativitet, för våra institutioner, för vår politik, för vårt sätt att agera och för vår livsstil. Detta krävs för den ekologiska omställningen.

Konferensen om Europas framtid måste hjälpa oss att hitta möjliga vägar för innovation för att återskapa känslan av ett projekt där alla européer känner sig delaktiga. Som ni vet är konferensen i full gång, och snart kommer de första slutsatserna. Jag går rakt på sak: Vi kan inte undandra oss vårt ansvar när det gäller att gå från ord till handling, från önskningar till projekt, från idéer till konkret genomförande.

Vi måste vara innovativa på alla områden!

Naturligtvis på det institutionella området. Vår union är inte perfekt, den är alltid under utveckling. Parlamentet har redan lagt fram ett konkret förslag för att göra våra institutioner mer demokratiska, starkare och mer innovativa, nämligen genom rätten att lägga fram lagstiftningsinitiativ.

Vi måste vara innovativa i vårt lagstiftningsarbete. EU måste gå i bräschen och fastställa regler på områden som man just nu funderar över i hela världen, framför allt vad gäller reglering av de nya ekonomiska sektorer där djungelns lag fortfarande gäller. Vi har gjort det med dataskyddsförordningen, och nu följer världen vårt exempel. Nu är det dags att göra det för de digitala marknaderna också, och förhindra att internetjättarna lagstiftar i stället för folket.

Vi måste vara innovativa även med vår finansiering. Vi får inte vara rädda för förändring, tveka inför innovation, vad gäller vårt sätt att finansiera politik och åtgärder. Jag vill än en gång påpeka att parlamentet och medborgarna otåligt väntar på paketet om egna medel, som kommer att göra det möjligt för unionen att komplettera sin finansieringsram på ett hållbart sätt och att återbetala den gemensamma skulden. Det är en fråga om trovärdighet, och att stå för sitt ord. Dessa innovationer innebär inte att vi kan låta bli att anpassa vår budgetram till utmaningarna i vårt århundrade, och på ett verklighetsförankrat sätt reformera stabilitets- och tillväxtpakten. Vi kan inte längre blockera vår och våra barns framtid med 3-procentsregeln.

 

För det andra, ett Europa som ger skydd

Vi måste blåsa nytt liv i tanken att Europa ger skydd. Europa skyddar sina gränser och sina medborgare, agerar för deras säkerhet, för det allmänna bästa och för varje medlemsstats suveränitet. Vi har gjort det med vår gemensamma vaccinationspolitik. Vi lyckades visa att Europa klarar av att hantera de allvarligaste kriserna för att skydda medborgarna. Vi måste nu fortsätta vårt engagemang för Europas hälsa och stärka vår globala hälsostruktur för att bli bättre på att förebygga och skydda och ha en större krisberedskap. Jag välkomnar Världshälsoförsamlingens beslut att inleda förhandlingar om ett bindande instrument för att bekämpa pandemier.

Att skydda Europas medborgare innebär bättre beredskap att i framtiden reagera på hälsokriser, naturkatastrofer och ekonomiska, diplomatiska eller militära kriser.

Först och främst innebär det en förstärkning av vår gemensamma försvars- och säkerhetspolitik så att vi kan agera snabbare och mer kraftfullt tillsammans när våra intressen hotas. Det är positivt att denna fråga kommer att vara en av de viktigaste aspekterna av det kommande franska ordförandeskapet.

Att skydda européerna innebär också att beslutsamt kunna förstärka integrationen av migrationspolitiken och hanteringen av våra yttre gränser. I mina tal har jag ofta tagit upp frågan om migration och asyl. Det är ingen hemlighet att migration har blivit en nyckelfråga i EU:s yttre förbindelser och i vår utrikespolitiska agenda. Parlamentet arbetar redan med att förbättra kommissionens förslag om den europeiska migrations- och asylpakten, på grundval av en ny pakt om solidaritet och ansvar. Rådet kommer att göra sitt, och det är nu angeläget att nå en överenskommelse, annars kommer populism och kortsiktiga lösningar att dominera i detta ärende. Den senaste tidens händelser vid gränsen mot Belarus har tydligt visat på behovet av beslutsamma och solidariska åtgärder på detta viktiga område.

Att skydda Europas medborgare innebär att agera så att alla kan leva ett värdigt liv genom sitt arbete, med en skälig och rättvis minimilön. Och än en gång efterlyser vi en ambitiös kompromiss i denna fråga. Jag välkomnar också kommissionens förslag om plattformsarbetare, som bör leda till att vi förbättrar det sociala skyddet för miljontals europeiska arbetstagare.

Att skydda Europas medborgare innebär också att återställa jämvikten i skeva handelsförbindelser, när länder hotar oss genom investeringar eller tvångsåtgärder.

Slutligen innebär skyddet av Europas medborgare att hitta effektiva tekniska och ekonomiska lösningar i händelse av en energikris. Ingen bör få drabbas av energifattigdom i Europa, inte ens när internationella kriser skapar turbulens på världsmarknaderna. Det är också vid sådana kritiska tillfällen som unionen måste hitta djärva lösningar för att garantera alla européers säkerhet.

 

Och slutligen, ett Europa som visar vägen genom sin demokratiska modell

I flera år har vi talat om motståndskraft, resiliens. Europa måste bli motståndskraftigt mot ekonomiska chocker, konflikter vid gränserna, ekologiska kriser, sociala kriser och mycket annat. Det är uppenbart att vi måste övervinna dessa kriser och ta itu med utmaningarna. Men är resiliens verkligen det enda målet för våra insatser? Att prioritera resiliens innebär på sätt och vis att vi redan erkänner oss besegrade, att vi ser oss som offer, fokuserar på våra svagheter.

Vi bör därför inte bara prata om resiliens; vi måste hitta tillbaka till den stolthet som kommer från Europas demokratiska modell. Vi måste med full kraft sträva efter att göra denna modell för demokrati, frihet och välstånd lyskraftig, attraktiv och inspirerande, inte bara för våra egna medborgare utan även utanför Europas gränser.

Att återupprätta vår demokratiska modell innebär att visa att den är framgångsrik, att den leder till effektiv offentlig politik och att den kan ge konkreta resultat genom stark beslutsamhet.

Jag hoppas att Europadagen den 9 maj nästa år kommer att firas med ett gemensamt evenemang, som vittnar om styrka och enighet och lyfter fram vårt gemensamma engagemang för det europeiska projektet och de värderingar och den civilisation som är dess kärna.

Mina damer och herrar!

Som ni märker är mitt tal i dag inte begränsat till dagsaktuella frågor. Jag ville ta tillfället i akt att uppmärksamma projektets brister.

”Innovation, skydd och lyskraft” är de tre nyckelord jag anser bör vägleda arbetet med att förnya vårt europeiska projekt. Under mitt besök i Paris i torsdags noterade jag Frankrikes motto för ordförandeskapet i Europeiska unionens råd: ”Nystart, styrka, tillhörighet”. Jag kan bara konstatera att detta stämmer helt överens med det jag sagt.

– För att nystart kräver innovation.

– För att styrkan i vår union måste bidra till att bekräfta vår vision om världen och därmed skydda de europeiska medborgarna.

– För att en känsla av tillhörighet till Europa bara uppstår om dess politiska modell är en attraktiv förebild.

Jag gläder mig över att dessa två visioner har gemensamma beröringspunkter. Det är nu upp till oss att omsätta visionerna i konkret handling, så att Europa bibehåller sin ställning och håller sina löften i alla europeiska medborgares tjänst.

Tack och lycka till!